Ämnet stress ligger mig varmt om hjärtat.
Jo, det är säkert! Fast jag varit ordentligt sjuk är det ju den sjuka stressen som fick mig att förstå och lära mig livets läxa. En tuff läxa som jag inte önskar någon ska behöva gå igenom. Det är efter att jag dundrat rakt in i väggen som jag mår som jag gör idag. Jag fick lov att välja att överleva eller att ge upp. Och jag valde livet! Jag mår bra idag och är glad över varje dag. Njuter av de små sakerna, lyssnar till ljuden runt mig och njuter av naturens alla dofter. Stannar upp. Känner efter. Försöker leva i nuet samtidigt som jag känner förväntan inför framtiden.
Men oj, vilken tung väg det varit att ta sig fram på. Snacka om berg- och dalbana genom livets svåra skola med kvistar som piskar en i ansiktet och minor som exploderar under fötterna. Men när den mjuka mossan ger tyst och lugn på vägen och den svalkande vinden ger ro, då får man vind i seglet och benen känns som om de bär en bit till. Och en bit till. Och en bit till. Så har det varit. Så är det. Så kommer det alltid att vara. Men jag har lärt mig hantera...mig själv bättre.
Jag älskar att lära mig mer om stress. Frisk stress eller sjuk stress. Allt är ju lika viktigt att ha koll på tror jag. Vi läser en bok i ämnet på skolan och jag vill dela med mig av det som fastnar på min näthinna när jag läser:
* En viktig del av modern stresshantering är att lära sig att acceptera vardagen som den är, finns glädje i stunden och slå av lite på de gränslösa och orealistiska krav vi gärna ställer på livet och oss själva.
* "Varför varva upp innan det har hänt?"
* Det är inte ovanligt att se pressade föräldrar dra runt med sina protesterande barn som om de var kabinväskor plockade från bagagebandet. Naturligtvis protesterar barnen och föräldrarna får nu ägna dubbel tid åt att lugna och trösta.
* I vår strävan att bli duktiga och effektiva på områden där det inte går att arbeta snabbare har gjort oss själva olyckliga.
* "Additionsstress", den stress som uppstår ur överdrivna föreställningar om vad alla andra lyckas med. Den är att exempel på de olika typer av tokstress som härjar fritt i vårt samhälle.
* I ett samhälle med ett i teorin närmast oändligt antal valmöjligheter och en stark koppling mellan individuella insatser och framgång, blir naturligtvis risken att välja fel stor.
* Kraven i det moderna samhället ligger oftast i våra egna förväntningar.
* Även om hård arbetsbelastning bidrar till stress handlar det oftare om vad som ligger framför än vad man är tvungen att göra för stunden.
* Riktigt stressigt - i dålig bemärkelse - brukar det bli först när alla springer runt i halvcirklar och talar om hur mycket som måste göras, samtidigt som rätt lite blir gjort.
* Vi måste förstå att i de allra flesta fall är det inte högtalarna på jobbet, utan kombinationen av omvärldens och våra egna höga krav på arbete, familj, fritid och egen tid som skapar tokstress.
* Vi måste också ha styrkan att hjälpa varandra, ett viktigt första steg är att säga: "Puh, vi är fler som känner så här!"
